Trygghet i idrottsföreningen: så skapar ni en kultur utan tystnad
Kränkningar, övertramp och tystnadskultur är de vanligaste hoten mot svenska idrottsföreningar. Så bygger styrelsen ett tryggt klimat — utan att hamna i kläm.
RF:s trygghetsrapporter visar år efter år samma mönster: en stor del av landets idrottsföreningar saknar en tydlig kanal där aktiva, föräldrar och ledare kan berätta om kränkningar utan rädsla. När oro inte når styrelsen i tid blir små problem stora — och förtroendet rasar.
Varför tystnaden uppstår
I en liten förening känner alla alla. Det är styrkan — och svagheten. Den som vill säga ifrån vet ofta att hens barn tränas av personen det gäller, eller att en styrelseledamot är nära vän med ledaren. Det räcker för att de flesta ska tiga.
Tre konkreta steg styrelsen kan ta i dag
- Skapa en extern, anonym rapportkanal som inte hanteras av någon i föreningen.
- Anta en kort uppförandekod som beskriver vad som inte är okej — och vad som händer om det sker.
- Berätta öppet, minst två gånger per år, att kanalen finns och hur den fungerar.
Vad säger Riksidrottsförbundet?
RF kräver att alla föreningar med barn- och ungdomsverksamhet har en namngiven trygghetsansvarig samt rutiner för att ta emot och hantera oro. En extern visselblåsarfunktion uppfyller båda kraven och avlastar styrelsen från att själv behöva utreda känsliga ärenden.
När handläggningen ligger utanför föreningen vågar fler berätta — och styrelsen slipper jävssituationer.